onsdagen den 18:e januari 2012

vårterminen 2012 Nu har vi kommit igång ordentligt efter en välförtjänt julledighet. De flesta verkar vara utvilade och sugna på att anta nya utmaningar som väntar. Alla 26 barn leker, leker och leker så att det knakar i väggarna på vår barack, nej visst ja det heter ju paviljong, jag glömde. Efter lunchen brukar vår iPad komma fram. Inte alla dagar i veckan men vid ett par tillfällen blir det i alla fall. Under hela höstterminen så är det speciellt ett spel som intresserat barnen, Ninjago Lego. Inte ett av världens mest pedagogiska och upplyftande spel precis men intresset för dessa små Lego Ninjor är enormt. Det visar sig i rolleken, i konstruktionsleken och i samtalen som pågår runt omkring. Detta spel är faktiskt ett slags krigsspel. Små Ninjor som snurrande slåss mot onda varelser på en arena, de har olika sorters vapen i form av svärd, kedjor, yxor mm. Inte alls bra tycker jag men ni ska veta vilket samarbete, vilken glädje, vilka samtal som utspelar sig i samband med detta spel. Kanske är det inte så farligt med denna låtsasfight när allt kommer omkring, barnen lär sig ju andra saker än att "kriga". Men en sak fick mig att ta bort spelet från synlig plats på iPaden nämligen den att barnen inte testade några andra spel/appar utan var maniskt hängivna åt Ninjago spelet. Jag flyttade helt sonika appen till min egen mapp som barnen inte brukar röra. Jag trodde att protesterna skulle bli ljudliga men tji fick jag. Av cirka 20 spelande barn var det bara två som frågade vart Ninjaspelet var. Jag har tagit bort det spelet sa jag och sen testades det andra appar för fulla muggar. Barn som en lång tid bara spelat detta spel bakade pizzor, skrev sina namn, målade, spelade piano och såg på filmsnuttar. Ibland behöver man bryta ett mönster för att få ett nytt! Kopierat från Cinas arbetsblogg