Follow by Email

tisdag 31 januari 2012

Det osynliga nätet...

Barnen brukar ofta lyssna på musik och dansa. Den här dagen ville de se Shakiras video Waka Waka för vi var inte säkra på rörelserna. Jag började logga in mig och det tog lite tid. - När får vi lyssna på den? - Maggan måste ut på nätet först. - Nätet? Vilket nät? Barnet tittar sig omkring och ser lite fundersam ut. - Nä, det syns inte. - Vem bor i det då? - Det är inte som ett spindelnät för det syns inte sa jag ju. - Maggan! Varför måste du vara i ett nät? Jag hann inte ens svara. - Inte Maggan utan alla orden i datan. Då var jag tvungen att fråga hur hon tänkte. - Jo nätet fångar in alla ord som datan behöver och sen kan man läsa dom där. Fanns det inget nät skulle de bara flyga omkring och inte veta vart de ska. En sak är helt säker. Det barn inte riktigt förstår lyckas de ofta hitta en förklaring på som gör det begripligt för dem och oftast är de närmare det rätta svaret än de anar. När det gäller tekniken är det ju som så att vi vuxna inte heller förstår allt, men vi kan ju läsa oss till de flesta svar. Barn söker ju sina svar genom det de gör om dagarna, sitt eget utforskande och sökande efter svar, men vissa saker är svårare att få svar på. Därför är det så underbart att höra barnens egna tankar och funderingar kring hur den nya tekniken fungerar. kopierat från ningen! skrivet av Maggan Ljungberg (maggan66.blogspot.com)

söndag 29 januari 2012

IT i förskolan!

http://youtu.be/-PcZ7Hpth70 Tack Åsa Kronkvist - Ugglemamman! Har saknat dig på nätet! Jättefin film om IT i förskolan. PIM uppgifter... Nu behöver jag inte göra den:)))

torsdag 26 januari 2012

Småbarn lär sig engelska!

Appropå iPaden som verktyg för språkutveckling vill jag bara dela med mig av följande: På min småbarnsavdelning är återkommande favoritapp "I hear Ewe". Den går ut på att man pekar på en bild av ett djur eller annat föremål varpå en röst säger "This is the sound a monkey says!". Igår användes appen igen och nu var det faktiskt länge sedan den användes, men en flerspråkig flicka, 2,5 år, säger direkt när apan kommer upp "Monkey, monkey"! Underbart, eller hur! kopierat från ningen där Katharina Lundgren skrivit.

onsdag 25 januari 2012

onsdagen den 18:e januari 2012

vårterminen 2012 Nu har vi kommit igång ordentligt efter en välförtjänt julledighet. De flesta verkar vara utvilade och sugna på att anta nya utmaningar som väntar. Alla 26 barn leker, leker och leker så att det knakar i väggarna på vår barack, nej visst ja det heter ju paviljong, jag glömde. Efter lunchen brukar vår iPad komma fram. Inte alla dagar i veckan men vid ett par tillfällen blir det i alla fall. Under hela höstterminen så är det speciellt ett spel som intresserat barnen, Ninjago Lego. Inte ett av världens mest pedagogiska och upplyftande spel precis men intresset för dessa små Lego Ninjor är enormt. Det visar sig i rolleken, i konstruktionsleken och i samtalen som pågår runt omkring. Detta spel är faktiskt ett slags krigsspel. Små Ninjor som snurrande slåss mot onda varelser på en arena, de har olika sorters vapen i form av svärd, kedjor, yxor mm. Inte alls bra tycker jag men ni ska veta vilket samarbete, vilken glädje, vilka samtal som utspelar sig i samband med detta spel. Kanske är det inte så farligt med denna låtsasfight när allt kommer omkring, barnen lär sig ju andra saker än att "kriga". Men en sak fick mig att ta bort spelet från synlig plats på iPaden nämligen den att barnen inte testade några andra spel/appar utan var maniskt hängivna åt Ninjago spelet. Jag flyttade helt sonika appen till min egen mapp som barnen inte brukar röra. Jag trodde att protesterna skulle bli ljudliga men tji fick jag. Av cirka 20 spelande barn var det bara två som frågade vart Ninjaspelet var. Jag har tagit bort det spelet sa jag och sen testades det andra appar för fulla muggar. Barn som en lång tid bara spelat detta spel bakade pizzor, skrev sina namn, målade, spelade piano och såg på filmsnuttar. Ibland behöver man bryta ett mönster för att få ett nytt! Kopierat från Cinas arbetsblogg

Musik+ iPad+ Facebook= Mojje på besök i f-klassen

18 JAN 2012 Har tidigare skrivit om att vi gärna använder oss av iPaden på musiklektionerna med förskoleklassen. I år har barnen en musiklärare som gärna introducerar ny musik via iPaden och får barnen intresserade innan de själva sjunger sångerna. I veckan satt vår musiklärare och letade efter låten ”Vänner” av och med Mojje på Youtube då hon tänkte att den skulle passa barnen bra. Då den enda låten som hon kunde hitta var Denna som bara är dryga minuten lång tog hon istället kontakt med Mojje på Facebook. Svaret kom redan samma dag och Mojje erbjöd sig där att komma till Vallaskolan och sjunga låten live för barnen istället. Vi tackade såklart ja! Så, även om det kan verka långsökt, för oss resulterade arbetet med iPad i barngrupp kopplat till det sociala mediet Facebook i ett skolbesök av barnens idol Mojje. Och ja, barnen är rätt nöjda (kopierat från Cathrine Flemströms Blogg)

måndag 16 januari 2012

Lärande i förskolan....

Det har startat mången diskussion om hur vi på bästa sätt kan lära barn skriva och läsa. Generellt brukar intresset komma bland fem åringarna, men också både tidigare och senare. Förr om åren satt barnen med olika färdigtryckta stenciler med bokstäver, labyrinter, prick-prick. Det togs bort, men nu finns de som appar istället. Vad är då skillnaden? Jo, nu klarar alla barn av att använda sig utav det materialet och det blir på ett roligare sätt. Alla barn klarar inte av skriva med en penna, de satt och kämpade med sina bokstäver och när något känns för svårt, ja då är det lätt att tappa både intresse och fokus. Vi har ett skrivprogram på vår dator och under en tids observation av vilka som använde det, kom jag till insikt om att flera av våra då 3 åringar kunde stava till sitt namn. De gick ut och tittade på sin hylla hur deras bokstäver såg ut gång på gång och fick till det rätt. Skrev de fel, så märkte de oftast det själva och rättade till det. Barnen har inte bara kommit till insikten om hur deras namn ser ut, utan också att de består av olika symboler, i det här fallet bokstäver. De jämför sina namn och påtalar att de har likadana bokstäver som kompisen. När de kunde sitt, så började de skriva andras också. Ofta sitter de två och klurar ihop, diskuterar och ibland går de bort tillsammans och tittar, ibland bara en. De visar och ändrar. Tänk vilken läroprocess det blir att kunna sitta tillsammans med någon och få dela sina kunskaper med varandra. Barn lär sig snabbt vem som är bra på vad och vilken kompis de ska be om hjälp. Om vi kan få barnen att se till varandras styrkor och hur de ska ta hjälp av det i olika situationer som uppstår har vi kommit en bra bit på vägen. De satt och ritade legobitar ur perspektivaspekten och ett barn blev klar lite före. Några barn uppfattade det och bad henne om hjälp med en av linjerna som de märkte blev fel. Hon berättade hur hon gjort och sen hjälptes de åt. Jag har märkt att barnen i den barngruppen jag arbetar med nu hjälper varandra mycket mer nu än tidigare. Kan vara en effekt av att barngrupperna blir större och att vi vuxna inte hinner finnas till hands lika fort, men också det att vi uppmärksammat barns hjälpande på ett annat sätt än tidigare och uppmuntrat det i mycket större utsträckning. Jag ber barnen mer om hjälp nu än förut med saker som ökar deras självförtroende. Mycket skulle jag kunna göra själv, men det finns egentligen ingen bra anledning till varför jag skulle göra det. En dag bad jag två barn gå in på den andra avdelningen och be om att få låna en hålslagare och häftapparat. Ett av barnen tittar på mig när jag gör hål i pappret och utbrister: - Du gör hål i pappret fast du slår det inte! Språket är en så pass viktig del av vårt samhälle, inte bara att kunna tala det utan att förstå, skriva och läsa. Vi lägger mycket av grunden redan i förskolan och det är så viktigt att vi uppmuntrar barnen i det redan från det att de börjar hos oss. Vi behöver också göra barnen medvetna om de läroprocesser som händer, ge dem tid att få reflektera och även dela med sig till andra. Om vi kan få barnen att se till det positiva hos varandra och våga ta hjälp/ hjälpa är vi på väg mot ett annat samhälle än det vi har idag. inlägg från ningen skrivit av Maggan Ljungberg